en timma har gått i säffle..

och jag längtar hem. Jag längtar till Daniel. Jag vill ligga i soffan, kolla tv, bara ha de skönt. Men nehe då, nu är jag här. bah...

Är det inte underligt hur man kan längta efter en person jätte mycket.? Jätte mycket alltså, det är lite underligt. Eller?
Verkligen jätte mycket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0