AnnaElviraSundström

-

Tänk dig att klockan är 05.00. Du vaknar. Du tänker att du ska kliva upp ur sängen om 50 minuter. Arsh då, att vakna 50 minuter innan klockan är inte rockigt. Ack nej, men vad gör du, du försöker somna om. Somnar, de gör du. Sjunger en sång i drömmen och tänker på fåglar och kantareller. Mysig morgon. Klockan ringer. Vilken klocka? Väckarklockan. Klockan är 05.50. Yes, gött. Du kan sova i tio minuter till. Snooza. Härligt värre.

Tio minuter har passerat när klockan ringer igen. Du stänger lugnt av alarmet. Kliver sedan upp ur sängen och tänker på kattmat. Mums, men nej, du tar en skål med fil istället.
Mycket godare.

Helt plötsligt slår klockan 06.35. Nu är det bråttom. På med dojjerna som du får knyta i bilen, tuggandes på ett tuggumi och med tankarna i huvudet som svävar iväg. Det är en rätt skönt morgon inser du. Att du är uppe med tuppen. Även fast du inte har en tupp. Du åt ett ägg till frukost.

I din bil ser du din gammla plastkaffekopp som du fick i en affär. För en vecka sedan. Gratiskaffe du vet. En sån där bäsk smak av kaffet som du inte gillar. Sådant var det i den koppen. Jaa, innan det klibbades fast i koppen. Resterna alltså. 

  Du tänker på den dagen då du ska brygga dig kaffe för första gången. I en extra stor kopp. Eller varför inte i ett glas, och det blir sådan där perfekt smak och arom som det bara kan bli. Oo mums!
Tilldetta skulle du helst vilja ha en mazarin. Men du är trött på mazarin. Du åt en innan. Men inget annat smaskigt har du hemma. Eller jo, glass. Men det vill du inte ha.
En riktigt härlig fruktsallad skulle suttit fint.

Sviiisch! Där åkte fruktbilen förbi dig i korsningen mitt i all morgontrafik.
Herren i bilen, eller skåpbilen. Han verkar vara en sån där herre som har odlat frukt i hela sitt liv. Skrynklig i ansiktet som ett russin. Som ett färskt russin som är saftigt. Du är så sugen på frukt att du små springer fram till bilen. Knackar på rutan. Herren ser på dig. Han känner igen dig. Han vet vem du är. Du är den där som älskar frukt. Herren känner igen sådana personer. Han ger dig en klase bananer och ett gäng päron. Han ser på dig och säger:

"Ät, ät med måtta. Ge också till de som ser hungriga ut. Varsågod."

Du blir glad. Du blir varm. Du börjar tänka. Du hade bråttom för en stund sen. Nu börjar lugnet lägga sig. Lugnet inom dig. Du känner hur det sprider sig i kroppen. Tankarna är goda. Du tänker, en sådan herre skulle få nobelpris i frukt. Han är en god människa. Han är en god människa Gud!

Du slår dig ner på en bänk. Med en klase bananer i handen.
Du sitter där. Du ser på när hela staden vaknar. Du tycker att det är rätt intressant att se. Att se hur alla människor ser sömniga ut. Att de går där och fryser. De saknar vantar och mössa bara för att det fortfarande är augusti. Du tänker, hur orkar de gå upp såhär tidigt? I samma veva kommer du på att du också är uppe. Du är uppe och vaken. Fryser det gör du också. Men du har ju i alla fall dina vantar i luvan.

Du sitter där och tänker så göra. Ett långt tag. Även fast det är kyla.
För du älskar att se när en stad vaknar. När en stad vaknar till liv från nattens alla hörn....

-